Vulvamottagningen

Hade ju nu fått tid på vulvamottagningen, och jag hade stor förhoppning om att specialisterna där skulle kunna undersöka mig på rätt sätt och komma fram till vad det var som plågade mig.
Fick träffa MS (manlig gynekolog) och CT (kvinnlig hudläkare) samt en sjuksköterska.
Min man följde med mig.
Än en gång fick jag dra min långa historia, berätta om nålsticken och den skärande smärtan i magen och underlivet, mina egna funderingar om endomerios, tumörer, sammanväxningar, vulvodyni, åderbråck, ja , man kan faktiskt få dilaterade (alltså ustpända) vener runtom livmoder och äggstockar, ungefär som, åderbråck, och det kan göra riktigt ont.
Experterna tittade på mig, skakade på huvudet och sa, nej till alla mina förslag. De uppmanade mig att sluta googla, sluta att hålla i min egen utredning, de sa: "var GLAD att vi inte hittar någonting".
De undersökte mig också, men hittade naturligtvis inget fel på mig.
Till slut kom vi fram till att jag skulle prova en typ av antidepressiv medicin - Saroten, som skulle kunna hjälpa mot diffus smärta i underlivet. Denna medicin skulle min husläkare skriva ut tyckte de.
Vulvamottagningen....hade så stort hopp, hade googlat på nätet och hittade en sida som heter www.pelvicpain.org , en amerikansk hemsida om underlivs- och bäckensmärta.
Om man går in på den sidan och klickar på fliken "provider/member info" och sedan på "History and Physical form" så får man upp en blankett: "Pelvic Pain Assessment Form". Denna kan man använda för att få en bra översikt över sina problem, hur började det? När började det? Var sitter smärtan? Vilken smärtlindring har du använt? Exakt VAR sitter smärtan? Hur förändras den under dygnet? osv osv...
Så var icke fallet på "Vulvamottagningen", som sagt, jag hade stor förhoppning, men det blev bara platt fall igen...... "Var GLAD att vi inte hittar någonting".
Saroten hjälpte då inte heller, blev bara trött, torr i munnen och gick upp i vikt, så efter några månader slutade jag med den medicinen.