En första provtagning

På borrelia-tbe föreningens hemsida finns namn och telefonnummer på kontaktpersoner. Jag sms:ade till en av dem på fredagkvällen och frågade om jag fick ringa, och när i så fall. Han  svarade att jag kunde ringa på lördag morgon vid åttatiden.
Jag fick veta att det finns ingen hjälp att få i Sverige. Man kan inte göra en klinisk diagnos (alltså baserat på symptomen), utan förlitar sig blint på analyserna som man gör på blod och vissa fall spinalvätska. Jag fick namn, telefonnummer och mailadresser till olika kliniker och läkare i Tyskland, på Åland, och i Norge. Han berättade också om sin sjukdomshistoria som bland annat innefattade behandling i Tyskland han mådde bättre, men var fortfarande inte frisk.
Efter att jag hade pratat med honom så bara snurrade det i huvudet, hur farao skulle jag lösa detta.
Pratade med min man och berättade att jag nu trodde att jag visste vad jag var sjuk av men hur skulle jag gå vidare!!!!?????
Jag försökte smälta allt men blev mer och mer övertygad om att det var detta som gjorde mig så sjuk.
På måndagen ringde jag till kvinnokliniken där jag fortfarande var under utredning och bad att få prata med GR, den läkare som jag sist träffade. Jag lämnade meddelande till honom och sa att det var brådskande, men på onsdagen (den 29/2) hade han fortfarande inte hört av sig. Jag och min man åkte in till kvinnokliniken akut och tog en nummerlapp. Förklarade för den sköterska som tog emot oss vad saken gällde och hon menade att detta var inget för kvinnokliniken, detta skulle skötas av vårdcentralen. Men då ryckte min man in och sa att jag är ju under utredning på KK, och nu får ni se till att ta de här proverna, vi vill INTE gå till vårdcentralen.
Sköterskan gick iväg och skulle diskutera med en läkare, och det slutade med att vi fick en tid dagen efter hos en kvinnlig överläkare, CH.
Dagen efter träffade vi CH som skakade på huvudet när jag sa att inget Borreliatest hade tagits på mig. "Det är det första jag tänker på när jag har en patient med så här diffusa symptom" sa hon.
CH kändes väldigt sympatisk och proffsig, hon såg till att ett blodprov togs på KK, och sen skrev hon en akutremiss till infektionsmottagningen för bedömning.