Läkaren som opererade mig föreslog ju sex och yoga för att få igång blodcirkulationen.
Sex när man har taggtråd i magen och underlivet känns ju SÅDÄR, men ibland på morgonen funkade det. Yoga, kunde jag ju prova på, så jag och min man anmälde oss till en kurs på åtta veckor i kundaliniyoga.
Mysigt, men hur lätt är det att sitta på en yogamatta med spjut instuckna i underlivet och magen, det gick bara inte, lika jobbigt som det var att meditera sittandes.
Fans helvetes jävla skit, jag började så smått inse att jag faktiskt är ganska sjuk.
Hade länge trott att detta "tillstånd" skulle gå över, men det blev bara värre, värre och värre.
Jag ringde smått desperat till KK och bad att få träffa den doktor som hade remitterat mig till laparoskopin, men han var borta på obestämd tid. "Vem kan då hjälpa mig?" sa jag. De ville sätta upp mig på en tid så fort doktorn kom tillbaka, och de berättade också för mig att jag hade "ju verkligen fått träffa de främsta läkarna". Det hjälpte ju inte direkt...
Först när jag började gråta och säga att jag snart tar livet av mig, för jag ORKAR inte mer, JAG VILL INTE, så ordnade sköterskan fram en tid till mig nästa dag. Till en ny läkare på kvinnokliniken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar