Jag var sjukskriven på heltid från den 26 juli 2011 fram till den 20 november 2011, sen började jag arbeta tio timmar i veckan till den 18 december, därefter halvtid för att gå upp till att arbeta heltid från och med den 18 januari 2012. Enligt läkaren på vårdcentralen kunde jag ju inte vara sjukskriven pga mina underlivsbesvär, och jag hade ju haft en "lång" rehabilitering tyckte han.
När jag i mitten av februari 2012 fick träffa den nye läkaren på kvinnokliniken så drog jag ju min historia och lade till det senaste symtomet som var domning i vänsterbenet.
Doktor GR sa: "domning är jättevanligt, du kanske aldrig blir av med den, men det är inget som du kommer att dö av".
Dr GR kollade om det var skrivet någon remiss till magnetkameraundersökning (det som den läkare som remitterade till laparoskopin skulle göra), det var inte gjort. Dr GR lovade att när jag gick från kvinnokliniken i dag så skulle remissen till magnetkameran vara skriven. Dr GR skrev ut Neurontin mot nervsmärta och sa att han även skulle skriva en remiss till kvinnoklinikens egna sjukgymnaster på bäckenbottencentrum. Dessutom föreslog han att jag skulle träffa den psykiatriker som är knuten till kvinnokliniken. "Förr eller senare landar man där när man har gjort så många undersökningar och man inte hittar någonting, jag tycker det inte är schysst mot dig att du ska hamna där sen, så jag tycker att vi ska klara av det redan nu" sa doktorn.
Jag gick förstås med på allt, allt för att hitta en lösning.
Efter en månad skulle vi träffas igen för uppföljning och se om medicinen hade hjälpt.
Doktor GR är en ung, sympatisk läkare som visade att han ville göra vad han kunde för att hjälpa mig. Han sjukskrev mig också på halvtid i en månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar