På borrelia-tbe föreningens hemsida finns namn och telefonnummer på kontaktpersoner. Jag sms:ade till en av dem på fredagkvällen och frågade om jag fick ringa, och när i så fall. Han svarade att jag kunde ringa på lördag morgon vid åttatiden.
Jag fick veta att det finns ingen hjälp att få i Sverige. Man kan inte göra en klinisk diagnos (alltså baserat på symptomen), utan förlitar sig blint på analyserna som man gör på blod och vissa fall spinalvätska. Jag fick namn, telefonnummer och mailadresser till olika kliniker och läkare i Tyskland, på Åland, och i Norge. Han berättade också om sin sjukdomshistoria som bland annat innefattade behandling i Tyskland han mådde bättre, men var fortfarande inte frisk.
Efter att jag hade pratat med honom så bara snurrade det i huvudet, hur farao skulle jag lösa detta.
Pratade med min man och berättade att jag nu trodde att jag visste vad jag var sjuk av men hur skulle jag gå vidare!!!!?????
Jag försökte smälta allt men blev mer och mer övertygad om att det var detta som gjorde mig så sjuk.
På måndagen ringde jag till kvinnokliniken där jag fortfarande var under utredning och bad att få prata med GR, den läkare som jag sist träffade. Jag lämnade meddelande till honom och sa att det var brådskande, men på onsdagen (den 29/2) hade han fortfarande inte hört av sig. Jag och min man åkte in till kvinnokliniken akut och tog en nummerlapp. Förklarade för den sköterska som tog emot oss vad saken gällde och hon menade att detta var inget för kvinnokliniken, detta skulle skötas av vårdcentralen. Men då ryckte min man in och sa att jag är ju under utredning på KK, och nu får ni se till att ta de här proverna, vi vill INTE gå till vårdcentralen.
Sköterskan gick iväg och skulle diskutera med en läkare, och det slutade med att vi fick en tid dagen efter hos en kvinnlig överläkare, CH.
Dagen efter träffade vi CH som skakade på huvudet när jag sa att inget Borreliatest hade tagits på mig. "Det är det första jag tänker på när jag har en patient med så här diffusa symptom" sa hon.
CH kändes väldigt sympatisk och proffsig, hon såg till att ett blodprov togs på KK, och sen skrev hon en akutremiss till infektionsmottagningen för bedömning.
torsdag 25 oktober 2012
tisdag 23 oktober 2012
Den 24 februari 2012, ett ljus går upp
Fredagen den 24 februari på kvällen.
Ligger i soffan och googlar (som vanligt) på sjukdomstillstånd. Letar efter sjukdomstillstånd som ger smärta i revbenen. Plötsligt hamnar jag på en hemsida som har en lista över symptom där jag kan pricka in vartenda ett av mina konstiga symptom.
BORRELIA
Hamnar på Borrelia-TBE föreningens hemsida www.borrelia-tbe.se
Symptom på Borreliainfektion;
Fästingbett (färre än 50% minns bettet, eller får/ser utslaget)
1. Utslag där fästing bitit dig
2. Positivt borreliatest, blodprov – ELISA
3. Positivt borreliatest, CNS – ELISA ryggmärgsvätska
(Observera att du kan ha negativa provsvar och ändå vara borreliainfekterad)
4. Utslag väsentligen cirkulärt som sprider sig utåt (eller generellt)
(Observera att man INTE behöver ha ett synligt utslag för att vara borreliainfekterad)
5. Utslag på andra delar av kroppen
6. Svullnad/utslag, som försvinner och återkommer
Huvud, Ansikte, Hals
7. Oförklarligt håravfall
8. Huvudvärk, mild eller svårartad, anfall med konvulsioner (epilepsi)
9. Tryckkänsla i huvudet, (White Matter Lesions in Head MRI)
10. Ryckningar i ansiktet eller i andra muskelgrupper
11. Ansiktsförlamning (Bell’s Palsy)
12. Stickningar i näsa, tungspets, kinder eller ansiktsrodnad
13. Styv nacke eller smärtor i hals/nacke
14. Smärtor eller rörelseproblem, styvhet i käken
15. Tandproblem (oförklarliga)
16. Halsont, ständigt behov att harkla, mycket slem. Heshet, rinnande näsa
Ögon/Syn
17. Dubbelsyn eller suddig syn
18. Ökat antal fläckar i synfältet
19. Ögonsmärtor, eller svullnad runt ögonen
20. Överkänslighet mot ljus
21. Blinkande ljusfenomen/vågighet i synfältets gränser/oförklarliga bilder sedda ur
ögonvrån
Öron/Hörsel
22. Nedsatt hörselförmåga i ett eller bägge öron, ‘lock i öronen’.
23. Surrande ljud i öronen
24. Smärta i öronen, uttalad ljudöverkänslighet
25. Ringande ljud i ett eller båda öronen
Matsmältningssystem
26. Diarré
27. Förstoppning
28. Irriterad urinblåsa (svårt att starta/stoppa) eller Interstitial cystit
29. Orolig mage (illamående eller smärta) eller GERD (Gastro esophageal reflux-sjukdom)
Muskler & Skelett
30. Smärtor i ben eller leder eller svullnad, Karpaltunnelsyndrom
31. Styva leder, rygg, nacke, Tennisarmbåge
32. Muskelsmärtor eller kramper, (Fibromyalgi)
Respiratoriskt och Cirkulatoriskt System
33. Andfåddhet, oförmåga att ta ett djupt andetag, hosta
34. Bröstsmärtor eller ömhetskänsla i revben
35. Nattliga svettningar eller oförklarlig frossa
36. Hjärtklappning eller extraslag
37. Endokardit, Hjärtblock
Nervsystemet
38. Darrningar eller oförklarliga skakningar
39. Brännande eller stickande känslor i kroppen
40. Trötthet, Kroniskt trötthetssyndrom, Försvagade muskler, perifer neuropati eller partiell
förlamning
41. Ökat tryck i huvudet
42. Nedsatt känsel, pirrande känsla eller stickningar
43. Nedsatt balans, yrsel, svårigheter att gå
44. Ökad känslighet för åksjuka/sjösjuka
45. Yrsel, lättare attacker av svimfärdighet
Psykisk hälsa
46. Humörsvängningar, lättirriterbarhet, manodepressivitet
47. Ovanlig/oförklarlig depression
48. Försämrat lokalsinne (känsla av att ha gått vilse)
49. Känsla av att man håller på att tappa förståndet
50. Över-emotionella reaktioner, lätt att falla i gråt
51. Sover för mycket, eller svårigheter att somna
52. Svårt att somna, orolig sömn eller svårt att fortsätta sova
53. Narkolepsi, sömnapnéer
54. Panikattacker, starka oroskänslor
Mentala Förmågor
55. Minnesförluster (kort- eller långtidsminne)
56. Förvirring, svårigheter att tänka klart
57. Koncentrations- eller läs-svårigheter
58. Gå till fel ställen
59. Talsvårigheter (otydlighet eller långsamhet)
60. Stamningar
61. Förlorad förmåga att utföra enkla uppgifter
Reproduktion och Sexualitet
62. Förlorad sexdrift
63. Sexuella dysfunktioner
64. Oförklarliga menssmärtor, oregelbunden mens
65. Oförklarliga smärtor i, eller vätska från brösten
66. Smärtor i testiklar eller i bäckenregionen
Generellt Välbefinnande
67. Oförklarlig ökning eller minskning av kroppsvikt
68. Extrem trötthet
69. Svullna körtlar/lymfknutor
70. Oförklarlig feber (hög eller låg temperatur)
71. Kontinuerliga infektioner (bihålor, njurar, ögon, etc.)
72. Symptom som verkar förändras, komma och gå
73. Smärta som flyttar mellan olika kroppsdelar
74. Tidigt i sjukdomen, genomgått en influensalik sjukdom ’som aldrig riktigt gick över’.
75. Låg kroppstemperatur
76. Allergier, överkänslighet mot kemikalier
77. Ökad känslighet för sprit och förvärrad bakfylla
Överkänslighet mot ljus
Ligger i soffan och googlar (som vanligt) på sjukdomstillstånd. Letar efter sjukdomstillstånd som ger smärta i revbenen. Plötsligt hamnar jag på en hemsida som har en lista över symptom där jag kan pricka in vartenda ett av mina konstiga symptom.
BORRELIA
Hamnar på Borrelia-TBE föreningens hemsida www.borrelia-tbe.se
Symptom på Borreliainfektion;
Fästingbett (färre än 50% minns bettet, eller får/ser utslaget)
1. Utslag där fästing bitit dig
2. Positivt borreliatest, blodprov – ELISA
3. Positivt borreliatest, CNS – ELISA ryggmärgsvätska
(Observera att du kan ha negativa provsvar och ändå vara borreliainfekterad)
4. Utslag väsentligen cirkulärt som sprider sig utåt (eller generellt)
(Observera att man INTE behöver ha ett synligt utslag för att vara borreliainfekterad)
5. Utslag på andra delar av kroppen
6. Svullnad/utslag, som försvinner och återkommer
Huvud, Ansikte, Hals
7. Oförklarligt håravfall
8. Huvudvärk, mild eller svårartad, anfall med konvulsioner (epilepsi)
9. Tryckkänsla i huvudet, (White Matter Lesions in Head MRI)
10. Ryckningar i ansiktet eller i andra muskelgrupper
11. Ansiktsförlamning (Bell’s Palsy)
12. Stickningar i näsa, tungspets, kinder eller ansiktsrodnad
13. Styv nacke eller smärtor i hals/nacke
14. Smärtor eller rörelseproblem, styvhet i käken
15. Tandproblem (oförklarliga)
16. Halsont, ständigt behov att harkla, mycket slem. Heshet, rinnande näsa
Ögon/Syn
17. Dubbelsyn eller suddig syn
18. Ökat antal fläckar i synfältet
19. Ögonsmärtor, eller svullnad runt ögonen
20. Överkänslighet mot ljus
21. Blinkande ljusfenomen/vågighet i synfältets gränser/oförklarliga bilder sedda ur
ögonvrån
Öron/Hörsel
22. Nedsatt hörselförmåga i ett eller bägge öron, ‘lock i öronen’.
23. Surrande ljud i öronen
24. Smärta i öronen, uttalad ljudöverkänslighet
25. Ringande ljud i ett eller båda öronen
Matsmältningssystem
26. Diarré
27. Förstoppning
28. Irriterad urinblåsa (svårt att starta/stoppa) eller Interstitial cystit
29. Orolig mage (illamående eller smärta) eller GERD (Gastro esophageal reflux-sjukdom)
Muskler & Skelett
30. Smärtor i ben eller leder eller svullnad, Karpaltunnelsyndrom
31. Styva leder, rygg, nacke, Tennisarmbåge
32. Muskelsmärtor eller kramper, (Fibromyalgi)
Respiratoriskt och Cirkulatoriskt System
33. Andfåddhet, oförmåga att ta ett djupt andetag, hosta
34. Bröstsmärtor eller ömhetskänsla i revben
35. Nattliga svettningar eller oförklarlig frossa
36. Hjärtklappning eller extraslag
37. Endokardit, Hjärtblock
Nervsystemet
38. Darrningar eller oförklarliga skakningar
39. Brännande eller stickande känslor i kroppen
40. Trötthet, Kroniskt trötthetssyndrom, Försvagade muskler, perifer neuropati eller partiell
förlamning
41. Ökat tryck i huvudet
42. Nedsatt känsel, pirrande känsla eller stickningar
43. Nedsatt balans, yrsel, svårigheter att gå
44. Ökad känslighet för åksjuka/sjösjuka
45. Yrsel, lättare attacker av svimfärdighet
Psykisk hälsa
46. Humörsvängningar, lättirriterbarhet, manodepressivitet
47. Ovanlig/oförklarlig depression
48. Försämrat lokalsinne (känsla av att ha gått vilse)
49. Känsla av att man håller på att tappa förståndet
50. Över-emotionella reaktioner, lätt att falla i gråt
51. Sover för mycket, eller svårigheter att somna
52. Svårt att somna, orolig sömn eller svårt att fortsätta sova
53. Narkolepsi, sömnapnéer
54. Panikattacker, starka oroskänslor
Mentala Förmågor
55. Minnesförluster (kort- eller långtidsminne)
56. Förvirring, svårigheter att tänka klart
57. Koncentrations- eller läs-svårigheter
58. Gå till fel ställen
59. Talsvårigheter (otydlighet eller långsamhet)
60. Stamningar
61. Förlorad förmåga att utföra enkla uppgifter
Reproduktion och Sexualitet
62. Förlorad sexdrift
63. Sexuella dysfunktioner
64. Oförklarliga menssmärtor, oregelbunden mens
65. Oförklarliga smärtor i, eller vätska från brösten
66. Smärtor i testiklar eller i bäckenregionen
Generellt Välbefinnande
67. Oförklarlig ökning eller minskning av kroppsvikt
68. Extrem trötthet
69. Svullna körtlar/lymfknutor
70. Oförklarlig feber (hög eller låg temperatur)
71. Kontinuerliga infektioner (bihålor, njurar, ögon, etc.)
72. Symptom som verkar förändras, komma och gå
73. Smärta som flyttar mellan olika kroppsdelar
74. Tidigt i sjukdomen, genomgått en influensalik sjukdom ’som aldrig riktigt gick över’.
75. Låg kroppstemperatur
76. Allergier, överkänslighet mot kemikalier
77. Ökad känslighet för sprit och förvärrad bakfylla
"Äntligen" en sjukdom som kan ge "ömhetskänsla i revbenen", "smärtor i bäckenregionen", med mera, med mera......
JAG:
Överkänslighet mot ljus
Ömhetskänsla i revben
Hjärtklappning eller extraslag
Darrningar eller oförklarliga skakningar
lördag 20 oktober 2012
Akupunktur
Sjukgymnasten som lånade ut TENS-utrustningen till mig rekommenderade en klinik som ger akupunktur. På kliniken finns A som är barnmorska och har arbetat på vårdcentralen.
Hon skulle vara mycket duktig när det gällde kroniska smärttillstånd.
Jag tog kontakt med A och fick en tid, vi pratade om kost, motion, välbefinnande, avslappning mm.
A sa "det kommer att ta tid, men det KOMMER att bli bra".
A lade upp ett kost- och motionsprogram till mig som jag skulle följa, och så skulle jag få akupunktur regelbundet.
Efter första gången med akupunktur den 14 februari åkte jag hem och stöp i sängen - helt utmattad.
A sa att om jag hade det extra jobbigt med smärta så skulle jag ringa henne direkt så jag kunde få akupunktur direkt. En söndag var det extra jobbigt, hade så förbannat ont i kroppen och kände mig febrig, jag ringde A och fick komma in för en behandling. Jag grät när jag kom dit, så trött på att vara sjuk och inte veta varför. Efter behandlingen berättade jag att jag hade förmodligen feber, och det var INTE bra sa A, att behandla när man har feber. Vi bokade in en ny tid om drygt en vecka.
Veckan efter gick jag som i dvala, mådde så jäkla dåligt, fick ingen hjälp någonstans kändes det som.
Min mamma sa till mig att jag inte fick ge upp, till slut kommer du att hitta en läkare som kan hjälpa dig, och som vet vad det är som du lider av. Jag hade mailat till Sophiahemmet i Stockholm på mammas inrådan, men de hade inte svarat. Min man ringde till Sophiahemmet och vi fick veta att de tar INGA patienter utanför kommunen.
Hon skulle vara mycket duktig när det gällde kroniska smärttillstånd.
Jag tog kontakt med A och fick en tid, vi pratade om kost, motion, välbefinnande, avslappning mm.
A sa "det kommer att ta tid, men det KOMMER att bli bra".
A lade upp ett kost- och motionsprogram till mig som jag skulle följa, och så skulle jag få akupunktur regelbundet.
Efter första gången med akupunktur den 14 februari åkte jag hem och stöp i sängen - helt utmattad.
A sa att om jag hade det extra jobbigt med smärta så skulle jag ringa henne direkt så jag kunde få akupunktur direkt. En söndag var det extra jobbigt, hade så förbannat ont i kroppen och kände mig febrig, jag ringde A och fick komma in för en behandling. Jag grät när jag kom dit, så trött på att vara sjuk och inte veta varför. Efter behandlingen berättade jag att jag hade förmodligen feber, och det var INTE bra sa A, att behandla när man har feber. Vi bokade in en ny tid om drygt en vecka.
Veckan efter gick jag som i dvala, mådde så jäkla dåligt, fick ingen hjälp någonstans kändes det som.
Min mamma sa till mig att jag inte fick ge upp, till slut kommer du att hitta en läkare som kan hjälpa dig, och som vet vad det är som du lider av. Jag hade mailat till Sophiahemmet i Stockholm på mammas inrådan, men de hade inte svarat. Min man ringde till Sophiahemmet och vi fick veta att de tar INGA patienter utanför kommunen.
fredag 19 oktober 2012
Sjukskrivning mm
Jag var sjukskriven på heltid från den 26 juli 2011 fram till den 20 november 2011, sen började jag arbeta tio timmar i veckan till den 18 december, därefter halvtid för att gå upp till att arbeta heltid från och med den 18 januari 2012. Enligt läkaren på vårdcentralen kunde jag ju inte vara sjukskriven pga mina underlivsbesvär, och jag hade ju haft en "lång" rehabilitering tyckte han.
När jag i mitten av februari 2012 fick träffa den nye läkaren på kvinnokliniken så drog jag ju min historia och lade till det senaste symtomet som var domning i vänsterbenet.
Doktor GR sa: "domning är jättevanligt, du kanske aldrig blir av med den, men det är inget som du kommer att dö av".
Dr GR kollade om det var skrivet någon remiss till magnetkameraundersökning (det som den läkare som remitterade till laparoskopin skulle göra), det var inte gjort. Dr GR lovade att när jag gick från kvinnokliniken i dag så skulle remissen till magnetkameran vara skriven. Dr GR skrev ut Neurontin mot nervsmärta och sa att han även skulle skriva en remiss till kvinnoklinikens egna sjukgymnaster på bäckenbottencentrum. Dessutom föreslog han att jag skulle träffa den psykiatriker som är knuten till kvinnokliniken. "Förr eller senare landar man där när man har gjort så många undersökningar och man inte hittar någonting, jag tycker det inte är schysst mot dig att du ska hamna där sen, så jag tycker att vi ska klara av det redan nu" sa doktorn.
Jag gick förstås med på allt, allt för att hitta en lösning.
Efter en månad skulle vi träffas igen för uppföljning och se om medicinen hade hjälpt.
Doktor GR är en ung, sympatisk läkare som visade att han ville göra vad han kunde för att hjälpa mig. Han sjukskrev mig också på halvtid i en månad.
När jag i mitten av februari 2012 fick träffa den nye läkaren på kvinnokliniken så drog jag ju min historia och lade till det senaste symtomet som var domning i vänsterbenet.
Doktor GR sa: "domning är jättevanligt, du kanske aldrig blir av med den, men det är inget som du kommer att dö av".
Dr GR kollade om det var skrivet någon remiss till magnetkameraundersökning (det som den läkare som remitterade till laparoskopin skulle göra), det var inte gjort. Dr GR lovade att när jag gick från kvinnokliniken i dag så skulle remissen till magnetkameran vara skriven. Dr GR skrev ut Neurontin mot nervsmärta och sa att han även skulle skriva en remiss till kvinnoklinikens egna sjukgymnaster på bäckenbottencentrum. Dessutom föreslog han att jag skulle träffa den psykiatriker som är knuten till kvinnokliniken. "Förr eller senare landar man där när man har gjort så många undersökningar och man inte hittar någonting, jag tycker det inte är schysst mot dig att du ska hamna där sen, så jag tycker att vi ska klara av det redan nu" sa doktorn.
Jag gick förstås med på allt, allt för att hitta en lösning.
Efter en månad skulle vi träffas igen för uppföljning och se om medicinen hade hjälpt.
Doktor GR är en ung, sympatisk läkare som visade att han ville göra vad han kunde för att hjälpa mig. Han sjukskrev mig också på halvtid i en månad.
torsdag 11 oktober 2012
Kundaliniyoga, ny läkare
Läkaren som opererade mig föreslog ju sex och yoga för att få igång blodcirkulationen.
Sex när man har taggtråd i magen och underlivet känns ju SÅDÄR, men ibland på morgonen funkade det. Yoga, kunde jag ju prova på, så jag och min man anmälde oss till en kurs på åtta veckor i kundaliniyoga.
Mysigt, men hur lätt är det att sitta på en yogamatta med spjut instuckna i underlivet och magen, det gick bara inte, lika jobbigt som det var att meditera sittandes.
Fans helvetes jävla skit, jag började så smått inse att jag faktiskt är ganska sjuk.
Hade länge trott att detta "tillstånd" skulle gå över, men det blev bara värre, värre och värre.
Jag ringde smått desperat till KK och bad att få träffa den doktor som hade remitterat mig till laparoskopin, men han var borta på obestämd tid. "Vem kan då hjälpa mig?" sa jag. De ville sätta upp mig på en tid så fort doktorn kom tillbaka, och de berättade också för mig att jag hade "ju verkligen fått träffa de främsta läkarna". Det hjälpte ju inte direkt...
Först när jag började gråta och säga att jag snart tar livet av mig, för jag ORKAR inte mer, JAG VILL INTE, så ordnade sköterskan fram en tid till mig nästa dag. Till en ny läkare på kvinnokliniken.
Sex när man har taggtråd i magen och underlivet känns ju SÅDÄR, men ibland på morgonen funkade det. Yoga, kunde jag ju prova på, så jag och min man anmälde oss till en kurs på åtta veckor i kundaliniyoga.
Mysigt, men hur lätt är det att sitta på en yogamatta med spjut instuckna i underlivet och magen, det gick bara inte, lika jobbigt som det var att meditera sittandes.
Fans helvetes jävla skit, jag började så smått inse att jag faktiskt är ganska sjuk.
Hade länge trott att detta "tillstånd" skulle gå över, men det blev bara värre, värre och värre.
Jag ringde smått desperat till KK och bad att få träffa den doktor som hade remitterat mig till laparoskopin, men han var borta på obestämd tid. "Vem kan då hjälpa mig?" sa jag. De ville sätta upp mig på en tid så fort doktorn kom tillbaka, och de berättade också för mig att jag hade "ju verkligen fått träffa de främsta läkarna". Det hjälpte ju inte direkt...
Först när jag började gråta och säga att jag snart tar livet av mig, för jag ORKAR inte mer, JAG VILL INTE, så ordnade sköterskan fram en tid till mig nästa dag. Till en ny läkare på kvinnokliniken.
Status
Status februari 2012
Stickande, skärande smärta i nedre delen av magen och underlivet.
Stickande, skärande smärta i revbenen, liksom på insidan av revbenen, båda sidor.
Känns som en tennisboll med vassa taggar sitter och trycker över blygdbenet.
Vassa klor som sliter och drar, eller som taggtråd ungefär.
Inre darrningar.
Känslan av att det vibrerar i magen och under revbensbågarna.
Hjärtfladder.
Låg feber 37,7-37,9 grader.
Trött och orkeslös.
Blåmärken.
Trögtänkt, ljud- och ljuskänslig.
Panikattacker pga att ej få någon diagnos, pga att "något" äter upp mig inifrån.
Tankar på självmord. orkar verkligen inte mer.
Är detta psykosomatiska symptom?????
Ska det hjälpa med yoga, sex, och antidepressiv medicin? Nej, jag tror inte det.
Stickande, skärande smärta i nedre delen av magen och underlivet.
Stickande, skärande smärta i revbenen, liksom på insidan av revbenen, båda sidor.
Känns som en tennisboll med vassa taggar sitter och trycker över blygdbenet.
Vassa klor som sliter och drar, eller som taggtråd ungefär.
Inre darrningar.
Känslan av att det vibrerar i magen och under revbensbågarna.
Hjärtfladder.
Låg feber 37,7-37,9 grader.
Trött och orkeslös.
Blåmärken.
Trögtänkt, ljud- och ljuskänslig.
Panikattacker pga att ej få någon diagnos, pga att "något" äter upp mig inifrån.
Tankar på självmord. orkar verkligen inte mer.
Är detta psykosomatiska symptom?????
Ska det hjälpa med yoga, sex, och antidepressiv medicin? Nej, jag tror inte det.
Sjukgymnast, TENS, blåmärken
Jag kom på att på vårdcentralen fanns en grupp sjukgymnaster som kanske skulle kunna hjälpa till med smärtlindring, TENS till exempel. Transkutan Elektrisk Nerv Stimulering, som innebär att man klistar plattor t.ex på var sida om ryggraden, dessa plattor har kablar som går till en liten dosa, och så kopplar man på svag ström som gör att det skickas impulser via plattorna till nerverna och "stör" smärtimpulserna, typ bedövar smärtan.
Jag ringde till sjukgymnasterna och fick en tid ganska snabbt, drog min historia igen, och berättade att jag hade börjat gå hos naprapat. Sjukgymnasten ville då inte påbörja någon behandling, men jag fick hyra en alldeles ny TENS-utrustning i tre månader för 300:-
Sjukgymnasten visade hur den fungerade och så fick jag den med mig hem.
Jag klistrade plattorna på var sida om ryggraden och körde igång, ganska bra smärtlindring faktiskt!!
Lite sur över att jag inte hade någon diagnos, men kunde detta hjälpa mot smärtan utan en massa kemikalier, så var det väl kanonbra.
GUESS WHAT!!!!
När jag hade kört med den här TENS mackapären några gånger så uppstod det BLÅMÄRKEN i rad i midjan. Vad var nu detta?????
När jag satte TENS-plattorna i ljumskarna så poppade det upp blåmärken i klunga på insidan av låren, vid knäna. Hur skumt som helst.
Jag ringde till sjukgymnasterna och fick en tid ganska snabbt, drog min historia igen, och berättade att jag hade börjat gå hos naprapat. Sjukgymnasten ville då inte påbörja någon behandling, men jag fick hyra en alldeles ny TENS-utrustning i tre månader för 300:-
Sjukgymnasten visade hur den fungerade och så fick jag den med mig hem.
Jag klistrade plattorna på var sida om ryggraden och körde igång, ganska bra smärtlindring faktiskt!!
Lite sur över att jag inte hade någon diagnos, men kunde detta hjälpa mot smärtan utan en massa kemikalier, så var det väl kanonbra.
GUESS WHAT!!!!
När jag hade kört med den här TENS mackapären några gånger så uppstod det BLÅMÄRKEN i rad i midjan. Vad var nu detta?????
Jag tog kontakt med sjukgymnasten och berättade hur jag såg ut, och hon hade aldrig hört talas om något liknande. Fick telefonnumret till CEFAR som marknadsför utrustningen, de hade heller aldrig hört talas om detta fenomen, möjligtvis bara på väldigt sjuka patienter.
Naprapaten såg mina märken och han hade heller aldrig sett något liknande.
Hos naprapaten
Jag berättade min historia, och naprapaten undersökte mig, konstaterade att jag roterade bäckenet lite snett och att jag var väldigt rörlig. Den läkare som undersökte mig när jag började få ont i revbenen konstaterade också att jag har ett "elastiskt skelett" när hon tryckte på min bröstkorg, där ser man..
Jag fick lägga mig på britsen och så "vek" naprapaten ihop mig i olika ställningar och så tryckte han till, och det small till rejält när han rättade till mig.
Sen fick jag olika stretchövningar som jag skulle göra hemma varje dag, och så skulle vi träffas igen efter några veckor.
Jag fick lägga mig på britsen och så "vek" naprapaten ihop mig i olika ställningar och så tryckte han till, och det small till rejält när han rättade till mig.
Sen fick jag olika stretchövningar som jag skulle göra hemma varje dag, och så skulle vi träffas igen efter några veckor.
onsdag 10 oktober 2012
Naprapat, nervsmärta
Okej, min vårdcentralsläkare tyckte att "det är psykiskt", på gyn hittar de inget fel på mig, homeopat var jag till i december 2011 och lade ut 4500:- på två besök och homeopatmedel som hjälpte nada, hårmineral-analys med efterföljande kosttillskott för 5.000-6.000 kr hjälpte inte, meditation hjälpte, men botade inte, osteopat kunde inte hjälpa mig. Jag hade mailat till experter runt om i landet och även utomlands (England, tropiklab i London). Fick svar från en del, bl.a en pensionerad professor i Göteborg som var specialist på kvinnlig bäckensmärta, det var han som började prata om dilaterade vener/åderbråck.
Men vart skulle jag nu vända mig...jo till en naprapat. Letade på internet och fann en manlig naprapat (DS) som flera andra patienter talade väldigt gott om.
Mail till DS den 12 januari 2012:
Hej,
har läst positiva omdömen om dig på internet.
Har i ett och ett halvt års tid plågats av smärtor i bäcken/underliv. "Vanliga" labtester (lever, njurar, crp osv ) visar inga avvikelser. Vid titthålsop den 2/1 togs äggledare m lite endometrios och några cystor bort men läkaren trodde ej att det var orsaken till mina smärtor. Skulle kunna rabbla upp hur mkt som helst som hänt det senaste året, men detta får räcka så länge.
Jag undrar om detta kan ha med nerver att göra eller annat?
Jag orkar inte med detta längre och undrar om DU möjligtvis kan försöka hjälpa mig.
Sedan en vecka tillbaka har jag också känselbortfall på framsidan av vänster lår. Känns som jag fått en bedövningspruta i låret.
Pallar inte dra detta med min husläkare fler ggr, han tycker jag ska börja äta antidepressiv medicin, men jag anser inte att jag är deprimerad, jag har bara jävligt ont och det drabbar både mig och min familj. Jag är 44 år, gift och har två barn (17 resp 9 år).
Tacksam för svar :-)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svar från DS:
Hej!
Det låter som om du gjort en ordentlig genomgång för att hitta orsaken till besvären när det gäller invärtesmedicinska orsaker. Då återstår det leder, muskler och nerver att undersöka. Domningarna i framsida lår kan komma från två olika nerver (femoralisnerven och obturatoriusnerven) varav den sistnämnda även går till ljumske/underliv. Det kan finnas många saker i rörelse- stödjeorganen som kan ligga bakom så vi tar det när vi träffas. Då får du även berätta om allt som du inte fått med i mejlet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag började läsa om nervsmärta, och insåg att den stickande, brännande, skärande smärtan jag har i mage, underliv och revben nog faktiskt nervsmärta.
Den är också svår att behandla med "vanlig" smärtstillande medicin.
Men vart skulle jag nu vända mig...jo till en naprapat. Letade på internet och fann en manlig naprapat (DS) som flera andra patienter talade väldigt gott om.
Mail till DS den 12 januari 2012:
Hej,
har läst positiva omdömen om dig på internet.
Har i ett och ett halvt års tid plågats av smärtor i bäcken/underliv. "Vanliga" labtester (lever, njurar, crp osv ) visar inga avvikelser. Vid titthålsop den 2/1 togs äggledare m lite endometrios och några cystor bort men läkaren trodde ej att det var orsaken till mina smärtor. Skulle kunna rabbla upp hur mkt som helst som hänt det senaste året, men detta får räcka så länge.
Jag undrar om detta kan ha med nerver att göra eller annat?
Jag orkar inte med detta längre och undrar om DU möjligtvis kan försöka hjälpa mig.
Sedan en vecka tillbaka har jag också känselbortfall på framsidan av vänster lår. Känns som jag fått en bedövningspruta i låret.
Pallar inte dra detta med min husläkare fler ggr, han tycker jag ska börja äta antidepressiv medicin, men jag anser inte att jag är deprimerad, jag har bara jävligt ont och det drabbar både mig och min familj. Jag är 44 år, gift och har två barn (17 resp 9 år).
Tacksam för svar :-)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svar från DS:
Hej!
Det låter som om du gjort en ordentlig genomgång för att hitta orsaken till besvären när det gäller invärtesmedicinska orsaker. Då återstår det leder, muskler och nerver att undersöka. Domningarna i framsida lår kan komma från två olika nerver (femoralisnerven och obturatoriusnerven) varav den sistnämnda även går till ljumske/underliv. Det kan finnas många saker i rörelse- stödjeorganen som kan ligga bakom så vi tar det när vi träffas. Då får du även berätta om allt som du inte fått med i mejlet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag började läsa om nervsmärta, och insåg att den stickande, brännande, skärande smärtan jag har i mage, underliv och revben nog faktiskt nervsmärta.
Den är också svår att behandla med "vanlig" smärtstillande medicin.
Konvalescens
Min konvalescenstid blev inte så lång, såren läkte fint, men jag kände på mig att detta inte var lösningen på mina problem, även om jag någonstans hoppades att jag skulle må bättre.
Så var inte fallet.
Stickningarna i magen och revbenen fortsatte obönhörligt, feberperioder, hjärtklappning, inre darrningar, en vibrerande känsla inomords, och så vidare. Efter operationen januari 2012 kände jag plötsligt att det började svida på huden på framsidan av vänster lår. Hm, skumt, som om jag hade haft ett vasst tyg mot huden som hade skavt. Sen kände jag hur framsidan av låret domnade, det kändes som jag hade fått en tandläkarbedövning rakt in i låret.
Suck, det här blev bara konstigare och konstigare.
Så var inte fallet.
Stickningarna i magen och revbenen fortsatte obönhörligt, feberperioder, hjärtklappning, inre darrningar, en vibrerande känsla inomords, och så vidare. Efter operationen januari 2012 kände jag plötsligt att det började svida på huden på framsidan av vänster lår. Hm, skumt, som om jag hade haft ett vasst tyg mot huden som hade skavt. Sen kände jag hur framsidan av låret domnade, det kändes som jag hade fått en tandläkarbedövning rakt in i låret.
Suck, det här blev bara konstigare och konstigare.
tisdag 9 oktober 2012
Laparoskopi
Tidigt på morgonen. Duscha med speciella desinficerande duschsvampar, även håret, inget balsam...
Rena kläder och iväg till kvinnokliniken.
Ombyte till op-trosor, vit rock och op-strumpor.
Nervös mage...lite orolig, minst sagt.
Upp i en säng och fick någon nål insatt/dropp, minns inte riktigt. Doktorn som skulle operera kom till min säng tillsammans med en kandidat (eller vad det heter). Han berättade ungefär vad han skulle göra, en diagnostisk operation med eventuellt borttagande av äggledarna. Jag hade steriliserat mig sedan innan, så jag hade ändå ingen användning för dem.
Rullades in på operation, fick visa att jag kunde gapa stort, man blir väl intuberad antar jag.
Kallt som attan var det i operationssalen, och mycket personal.
Mycket speciell upplevelse...inget man gör så ofta precis. Visste att jag skulle tippas i princip upp och ner, och undrade lite hur farao jag skulle se ut egentligen. Huvudet ner och benen upp, med en tub i halsen och uppblåst buk...
När jag steriliserade mig för ungefär åtta år sedan, så hade jag så förbannat ONT under revbenen efteråt, varje andetag smärtade helt galet, och det höll i i fem-sex timmar.
Denna gång gick det mycket bättre. Operationen känns ju som den tar två sekunder typ, man somnar, och sen rullas man in på uppvaket efter två sekunder....
I alla fall så blev jag mycket väl omhändertagen, fick medicin mot smärta och illamående, och hade faktiskt inte alls speciellt ont.
Doktorn som hade opererat mig kom sen och berättade vad han hade gjort.
Han hade tagit bort mina "tubor" (dvs äggledarna) då de hade några svarta "pluttar" på sig som skulle kunna vara endometrios, samt en cysta. Han hade också lossat en del av tarmen som var sammanväxt med buksidan. Sen hade han speglat runt i hela buken. Äggstockarna var gracila och det fanns inga tecken på något onormalt.
Han hade även tippat mig fram och tillbaka för att se hur venerna fylldes, och de fylldes bara till 3 mm, så några "åderbråck" hade jag inte heller.
Han sa "jag tror inte att detta är vad som orsakar dig den här smärtan, jag föreslår att du gör övningar för att få igång blodcirkulationen, som yoga och sex".
Jag undrade vem som tar hand om uppföljningen, för det kan väl inte vara så att man blir opererad, och sen bara skickas man hem utan uppföljning liksom...?
Då svarade han att jag skulle ta kontakt med den läkare som hade skrivit remissen. Alltså han som skulle vara borta under en längre tid....
Jag tänkte att det får bli ett senare projekt, nu ville jag bara hem.
Rena kläder och iväg till kvinnokliniken.
Ombyte till op-trosor, vit rock och op-strumpor.
Nervös mage...lite orolig, minst sagt.
Upp i en säng och fick någon nål insatt/dropp, minns inte riktigt. Doktorn som skulle operera kom till min säng tillsammans med en kandidat (eller vad det heter). Han berättade ungefär vad han skulle göra, en diagnostisk operation med eventuellt borttagande av äggledarna. Jag hade steriliserat mig sedan innan, så jag hade ändå ingen användning för dem.
Rullades in på operation, fick visa att jag kunde gapa stort, man blir väl intuberad antar jag.
Kallt som attan var det i operationssalen, och mycket personal.
Mycket speciell upplevelse...inget man gör så ofta precis. Visste att jag skulle tippas i princip upp och ner, och undrade lite hur farao jag skulle se ut egentligen. Huvudet ner och benen upp, med en tub i halsen och uppblåst buk...
När jag steriliserade mig för ungefär åtta år sedan, så hade jag så förbannat ONT under revbenen efteråt, varje andetag smärtade helt galet, och det höll i i fem-sex timmar.
Denna gång gick det mycket bättre. Operationen känns ju som den tar två sekunder typ, man somnar, och sen rullas man in på uppvaket efter två sekunder....
I alla fall så blev jag mycket väl omhändertagen, fick medicin mot smärta och illamående, och hade faktiskt inte alls speciellt ont.
Doktorn som hade opererat mig kom sen och berättade vad han hade gjort.
Han hade tagit bort mina "tubor" (dvs äggledarna) då de hade några svarta "pluttar" på sig som skulle kunna vara endometrios, samt en cysta. Han hade också lossat en del av tarmen som var sammanväxt med buksidan. Sen hade han speglat runt i hela buken. Äggstockarna var gracila och det fanns inga tecken på något onormalt.
Han hade även tippat mig fram och tillbaka för att se hur venerna fylldes, och de fylldes bara till 3 mm, så några "åderbråck" hade jag inte heller.
Han sa "jag tror inte att detta är vad som orsakar dig den här smärtan, jag föreslår att du gör övningar för att få igång blodcirkulationen, som yoga och sex".
Jag undrade vem som tar hand om uppföljningen, för det kan väl inte vara så att man blir opererad, och sen bara skickas man hem utan uppföljning liksom...?
Då svarade han att jag skulle ta kontakt med den läkare som hade skrivit remissen. Alltså han som skulle vara borta under en längre tid....
Jag tänkte att det får bli ett senare projekt, nu ville jag bara hem.
måndag 8 oktober 2012
KK akut
Okej, ingen hjälp på akuten fick jag, så jag tog mig hem och löste upp två brustabletter med paracetamol och kodein. Inte för att det hjälpte mot smärtan, men för att åtminstone huvudet blev lite lulligt och fick vila.
Jag hade provat Panodil, TREO comp, Diklofenak, Tramadol, Tramadol + Panodil, Ipren, Naproxen, ingenting var riktigt effektivt mot min smärta, inte ens Tramadol. Jag blev bara lullig i huvudet, men smärtan var ungefär densamma.
Det enda som hjälpte var att ta en varm dusch eller att hetta upp vetekudden riktigt ordentligt och flytta runt den över det onda. Tack till den smarta människa som uppfann vetevärmaren!!!!
På måndagen den 19 december 2011 åkte vi till kvinnokliniken (jag och min man) klockan åtta, tog en nummerlapp, beskrev situationen för sköterskan som tog emot oss, och jag fick en SÄNG att vänta i!
Sen kom doktor RH, hade träffat honom en gång innan när jag trodde att jag var på vulvamottagningen fastän jag inte var det.
Han lyssnade och tog mig på allvar. Han pratade om dilaterade vener och att man skulle börja med att göra en laparoskopi dvs titthål, för att se hur det ser ut där inne. Man kunde tippa patienten åt olika håll och se hur venerna fylldes och om de var utspända och orsakade smärta. Man kunde även se eventuell endometrios och sammanväxningar, och naturligtvis andra eventuella förändringar, tumörer till exempel.
Han sa att han hade gärna själv gjort operationen, men att han skulle vara ledig en lämgre tid och att han skulle överlämna uppdraget åte en annan läkare. Väntetiden var normalt tre månader, men han skulle skriva att det var förtur och så kunde jag få en tid inom vad var det nu, 6-8 veckor tror jag.
Om inte laparoskopin visade någon förklaring så kunde man gå vidare med magnetkamera.
Blev så GLAD över en läkare som äntligen sa att man skulle gå vidare. Jag visste ju att det FANNS undersökningsmetoder, men andra läkare tyckte ju att det var "psykiskt" och ville väl inte kosta på mig några fler undersökningar.
Detta var alltså den 19 december, i mellandagarna ringde jag till "väntelistan" och fick veta att det fanns en tid för operation, ett återbud den 2 januari! Yes :-)
Jag hade provat Panodil, TREO comp, Diklofenak, Tramadol, Tramadol + Panodil, Ipren, Naproxen, ingenting var riktigt effektivt mot min smärta, inte ens Tramadol. Jag blev bara lullig i huvudet, men smärtan var ungefär densamma.
Det enda som hjälpte var att ta en varm dusch eller att hetta upp vetekudden riktigt ordentligt och flytta runt den över det onda. Tack till den smarta människa som uppfann vetevärmaren!!!!
På måndagen den 19 december 2011 åkte vi till kvinnokliniken (jag och min man) klockan åtta, tog en nummerlapp, beskrev situationen för sköterskan som tog emot oss, och jag fick en SÄNG att vänta i!
Sen kom doktor RH, hade träffat honom en gång innan när jag trodde att jag var på vulvamottagningen fastän jag inte var det.
Han lyssnade och tog mig på allvar. Han pratade om dilaterade vener och att man skulle börja med att göra en laparoskopi dvs titthål, för att se hur det ser ut där inne. Man kunde tippa patienten åt olika håll och se hur venerna fylldes och om de var utspända och orsakade smärta. Man kunde även se eventuell endometrios och sammanväxningar, och naturligtvis andra eventuella förändringar, tumörer till exempel.
Han sa att han hade gärna själv gjort operationen, men att han skulle vara ledig en lämgre tid och att han skulle överlämna uppdraget åte en annan läkare. Väntetiden var normalt tre månader, men han skulle skriva att det var förtur och så kunde jag få en tid inom vad var det nu, 6-8 veckor tror jag.
Om inte laparoskopin visade någon förklaring så kunde man gå vidare med magnetkamera.
Blev så GLAD över en läkare som äntligen sa att man skulle gå vidare. Jag visste ju att det FANNS undersökningsmetoder, men andra läkare tyckte ju att det var "psykiskt" och ville väl inte kosta på mig några fler undersökningar.
Detta var alltså den 19 december, i mellandagarna ringde jag till "väntelistan" och fick veta att det fanns en tid för operation, ett återbud den 2 januari! Yes :-)
söndag 7 oktober 2012
VILL INTE!!!!!!!!!!
Allt eftersom tiden gick och jag fick bra besked gällande min lever, så tyckte ju min läkare på vårdcentralen att jag skulle börja jobba igen. "Krisreaktionen var ju liksom över" tyckte han. Börja jobba på 25% från och med mitten av december (2011) och sen gå upp till halvtid en månad senare.
Visst, jag ville gärna jobba, det var ju bara det att jag fortfarande inte var frisk, jag hade inte fått en diagnos, ingen behandling.
Diskuterade med min man, och vi kom överens om att jag ju faktiskt helt enkelt skulle ringa till min vårdcentral och berätta att jag fortfarande var sjuk.
Jag pratade med en sköterska och hon tyckte att doktorn skulle ringa mig, och det gjorde han.
Jag pratade om alla mina symptom och att jag kände mig så KONSTIG. Och den här förbannade smärtan, hjärtklappningen, feberperioderna, osv. Doktorn sa:
"Du är VÄL undersökt"
"Jag kan inte göra mer"
"Kan man inte bota så kan man lindra, jag är villig att skriva ut antidepressiv medicin till dig, till exempel, Zoloft eller Cipralex för att göra det lättare att acceptera smärtan"
Jag sa "jag är inte deprimerad, jag har ONT, menar du att det är psykiskt?"
"jaa, det menar jag" svarade doktorn.
"Jag kan inte göra mer, jag tycker du ska vända dig till kvinnokliniken som kan sånt här med underlivssmärtor, jag gör inga sådana undersökningar".
Den 16 december 2011 skulle min dotter ha sin 17-års fest i en lokal i närheten.
Jag hade fruktansvärda magsmärtor.
Min man mer eller mindre tvingade mig att åka in till akuten.
Jag åkte in till akutmottagningen, tog en nummerlapp och satt mig och väntade med spjut som körde runt i magen på mig.
Sköterskan som till slut tog hand om mig sa: "vilken doktor har du tänkt dig att träffa?"
"Inte vet väl jag, jag är här för att jag har så jäkla ont i magen så jag vet inte om jag orkar leva längre" sa jag.
"Ja men varken blodprov eller urinprov visar på infektion, så våra läkare här gör ingenting för dig".
"Men vart ska jag då vända mig? Min vårdcentral vill inte ha med mig att göra, säger det är psykiskt. Gynekologiskt hitter de inget fel, VAD ska jag göra?"
Då svarar sköterskan: "Då måste du remitteras till psyk så de får göra en utredning, om den visar att du INTE är psykiskt sjuk och att dina problem är psykosomatiska så får de aldrig mer skicka dig till psyk, men du MÅSTE gå den vägen".
"Men nu har jag ju så jävla ont, kan ni åtminstone ge mig något smärtlindrande?" sa jag.
"Då hänvisar vi till jourcentralen, där kan de kanske ge dig något, svarade sköterskan."
Jag lomade iväg, igen, hade knackat på så många dörrar, ingen, ingen kunde hjälpa mig.
Funderade på att köra av motorvägen, orkade inte, ville inte, vrålade i bilen på väg hem "JAG VILL INTE, VILL INTE, VILL INTEEEEEEEEEEEEEE" "AAAAAAAAAAARRRRRRRRGGGGGHHHHHH, JAG VILL INTE".
Visst, jag ville gärna jobba, det var ju bara det att jag fortfarande inte var frisk, jag hade inte fått en diagnos, ingen behandling.
Diskuterade med min man, och vi kom överens om att jag ju faktiskt helt enkelt skulle ringa till min vårdcentral och berätta att jag fortfarande var sjuk.
Jag pratade med en sköterska och hon tyckte att doktorn skulle ringa mig, och det gjorde han.
Jag pratade om alla mina symptom och att jag kände mig så KONSTIG. Och den här förbannade smärtan, hjärtklappningen, feberperioderna, osv. Doktorn sa:
"Du är VÄL undersökt"
"Jag kan inte göra mer"
"Kan man inte bota så kan man lindra, jag är villig att skriva ut antidepressiv medicin till dig, till exempel, Zoloft eller Cipralex för att göra det lättare att acceptera smärtan"
Jag sa "jag är inte deprimerad, jag har ONT, menar du att det är psykiskt?"
"jaa, det menar jag" svarade doktorn.
"Jag kan inte göra mer, jag tycker du ska vända dig till kvinnokliniken som kan sånt här med underlivssmärtor, jag gör inga sådana undersökningar".
Den 16 december 2011 skulle min dotter ha sin 17-års fest i en lokal i närheten.
Jag hade fruktansvärda magsmärtor.
Min man mer eller mindre tvingade mig att åka in till akuten.
Jag åkte in till akutmottagningen, tog en nummerlapp och satt mig och väntade med spjut som körde runt i magen på mig.
Sköterskan som till slut tog hand om mig sa: "vilken doktor har du tänkt dig att träffa?"
"Inte vet väl jag, jag är här för att jag har så jäkla ont i magen så jag vet inte om jag orkar leva längre" sa jag.
"Ja men varken blodprov eller urinprov visar på infektion, så våra läkare här gör ingenting för dig".
"Men vart ska jag då vända mig? Min vårdcentral vill inte ha med mig att göra, säger det är psykiskt. Gynekologiskt hitter de inget fel, VAD ska jag göra?"
Då svarar sköterskan: "Då måste du remitteras till psyk så de får göra en utredning, om den visar att du INTE är psykiskt sjuk och att dina problem är psykosomatiska så får de aldrig mer skicka dig till psyk, men du MÅSTE gå den vägen".
"Men nu har jag ju så jävla ont, kan ni åtminstone ge mig något smärtlindrande?" sa jag.
"Då hänvisar vi till jourcentralen, där kan de kanske ge dig något, svarade sköterskan."
Jag lomade iväg, igen, hade knackat på så många dörrar, ingen, ingen kunde hjälpa mig.
Funderade på att köra av motorvägen, orkade inte, ville inte, vrålade i bilen på väg hem "JAG VILL INTE, VILL INTE, VILL INTEEEEEEEEEEEEEE" "AAAAAAAAAAARRRRRRRRGGGGGHHHHHH, JAG VILL INTE".
onsdag 3 oktober 2012
Vulvamottagningen
Hade ju nu fått tid på vulvamottagningen, och jag hade stor förhoppning om att specialisterna där skulle kunna undersöka mig på rätt sätt och komma fram till vad det var som plågade mig.
Fick träffa MS (manlig gynekolog) och CT (kvinnlig hudläkare) samt en sjuksköterska.
Min man följde med mig.
Än en gång fick jag dra min långa historia, berätta om nålsticken och den skärande smärtan i magen och underlivet, mina egna funderingar om endomerios, tumörer, sammanväxningar, vulvodyni, åderbråck, ja , man kan faktiskt få dilaterade (alltså ustpända) vener runtom livmoder och äggstockar, ungefär som, åderbråck, och det kan göra riktigt ont.
Experterna tittade på mig, skakade på huvudet och sa, nej till alla mina förslag. De uppmanade mig att sluta googla, sluta att hålla i min egen utredning, de sa: "var GLAD att vi inte hittar någonting".
De undersökte mig också, men hittade naturligtvis inget fel på mig.
Till slut kom vi fram till att jag skulle prova en typ av antidepressiv medicin - Saroten, som skulle kunna hjälpa mot diffus smärta i underlivet. Denna medicin skulle min husläkare skriva ut tyckte de.
Vulvamottagningen....hade så stort hopp, hade googlat på nätet och hittade en sida som heter www.pelvicpain.org , en amerikansk hemsida om underlivs- och bäckensmärta.
Om man går in på den sidan och klickar på fliken "provider/member info" och sedan på "History and Physical form" så får man upp en blankett: "Pelvic Pain Assessment Form". Denna kan man använda för att få en bra översikt över sina problem, hur började det? När började det? Var sitter smärtan? Vilken smärtlindring har du använt? Exakt VAR sitter smärtan? Hur förändras den under dygnet? osv osv...
Så var icke fallet på "Vulvamottagningen", som sagt, jag hade stor förhoppning, men det blev bara platt fall igen...... "Var GLAD att vi inte hittar någonting".
Saroten hjälpte då inte heller, blev bara trött, torr i munnen och gick upp i vikt, så efter några månader slutade jag med den medicinen.
Fick träffa MS (manlig gynekolog) och CT (kvinnlig hudläkare) samt en sjuksköterska.
Min man följde med mig.
Än en gång fick jag dra min långa historia, berätta om nålsticken och den skärande smärtan i magen och underlivet, mina egna funderingar om endomerios, tumörer, sammanväxningar, vulvodyni, åderbråck, ja , man kan faktiskt få dilaterade (alltså ustpända) vener runtom livmoder och äggstockar, ungefär som, åderbråck, och det kan göra riktigt ont.
Experterna tittade på mig, skakade på huvudet och sa, nej till alla mina förslag. De uppmanade mig att sluta googla, sluta att hålla i min egen utredning, de sa: "var GLAD att vi inte hittar någonting".
De undersökte mig också, men hittade naturligtvis inget fel på mig.
Till slut kom vi fram till att jag skulle prova en typ av antidepressiv medicin - Saroten, som skulle kunna hjälpa mot diffus smärta i underlivet. Denna medicin skulle min husläkare skriva ut tyckte de.
Vulvamottagningen....hade så stort hopp, hade googlat på nätet och hittade en sida som heter www.pelvicpain.org , en amerikansk hemsida om underlivs- och bäckensmärta.
Om man går in på den sidan och klickar på fliken "provider/member info" och sedan på "History and Physical form" så får man upp en blankett: "Pelvic Pain Assessment Form". Denna kan man använda för att få en bra översikt över sina problem, hur började det? När började det? Var sitter smärtan? Vilken smärtlindring har du använt? Exakt VAR sitter smärtan? Hur förändras den under dygnet? osv osv...
Så var icke fallet på "Vulvamottagningen", som sagt, jag hade stor förhoppning, men det blev bara platt fall igen...... "Var GLAD att vi inte hittar någonting".
Saroten hjälpte då inte heller, blev bara trött, torr i munnen och gick upp i vikt, så efter några månader slutade jag med den medicinen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)