Vi satt i väntrummet på vårdcentralen, jag och min man, spända och oroliga. Doktorn kom ut och hämtade oss, han sa: "vad bra att ni kunde komma båda två". Det var ju en fras som lade ytterligare oro över vad som skulle komma.
När vi hade satt oss i väntrummet sa doktorn att det såg normalt ut i "lilla bäckenet" (alltså där jag har ont).
"Men det är förändringar på binjuren...ja, en tumör, och i levern".
Jag tappade hakan, vad säger han, och vad betyder det??
"Hur allvarligt är det här?" undrade jag. "Ja det är mycket allvarligt" svarade doktorn, men man kan operera bort en binjure, man kan leva med en binjure".
Så räckte han över ett papper med information (från Karolinska tror jag det var), där man kunde läsa om operation av binjurarna.
"Men i levern också, det är väl inte bra?" sa jag.
"Nej, det är det INTE" sa doktorn.
"Jag har redan varit i kontakt med läkare på endokrin/sarkom team på sjukhuset, du får telefonnummer dit så du själv kan kontakta dem" fortsatte han.
"Vill du att jag sjukskriver dig?"
"Jag vet inte" sa jag, "jag vet inte hur jag kommer att reagera, det kanske är bra att försöka jobba halvtid!?"
Jag frågade om jag kunde få en kopia på utlåtandet från röntgen, "det är din fulla rätt", sa doktorn, "men det är inte alla som klarar av det"
2011-07-22 09.54
Datortomografi av övre och nedre buk med i.v kontrast: SAMMANFATTNING Således tumör motsvarande höger binjure samt metastassuspekta förändringar inom levern.
UTLÅTANDE
Inom den högra leverloben ses ett par upp till 23 mm stora förändringar vilka inger viss metastasmisstanke. Motsvarande höger binjure finnes en 6,5 x 4 cm stor tumör vilken ställvis uppvisar något oregelbunden kontrastuppladdning. Vänster binjure har ordinärt utseende liksom njurarna. Inga patologiska körtlar retroperitonealt. Ej heller ses någon patologi inom pancreas eller njurar. Ordinära förhållanden inom lilla bäckenet.
Med utlåtandet från röntgen och informationspapperet om binjureoperationer tog vi oss ut från vårdcentralen.
Utanför bilen stod vi och kramade om varandra, chockade. Vi grät båda två.
Jag jobbade halva tisdagen, berättade om läget för min närmste chef.
Efter den dagen blev jag sjukskriven på heltid, orkade inte jobba.
Nu började en cirkus utan dess like, och den absolut jävligaste, mest ångestfyllda och helvetiska tid som jag någonsin har upplevt och som jag ALDRIG vill uppleva igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar