Skiktröntgen

Återbesök hos nya gynekologen, vi pratade om möjliga förklaringar till mina smärtor. Endometrios? Bara unga tjejer sa hon. Sammanväxningar? Infektion? Med viss tveksamhet sa hon att hon skulle skriva remiss till laparoskopi, så jag fick fylla i ett papper inför operation. Någon vecka senare ringde hennes mottagningssköterska och sa att doktorn ville träffa mig igen. När jag kom till mottagningen sa hon att hon hade ändrat sig angående laparoskopin, det finns en risk att man perforerar tarmarna osv. "Det kanske är något hormonellt som ska gå över av sig själv" sa hon. Där satt jag åter igen som ett fån och tänkte att "säger doktorn så, så är der väl så" Hem igen med mitt värkande ubderliv. Kvällarna blev värre och värre, knappt kontaktbar, orkade inte röra mig, sluddrade. Kändes som en tennisboll med vassa taggar satt och spände vid blygdbenet, stickningar runt naveln, i "mensvärksområdet" och ner i hela underlivet. Problem med att sitta. Midsommarafton led jag i det tysta, parmiddagar led jag i det tysta, under tågresor med jobbet, bilresor, ja, vad jag än gjorde som inbebar att jag skulle sitta en stund, var en plåga. Sex var inte att tänka på på kvällstid, kände mig oftast ok på morgonen så då funkade det. Tack och lov så sov jag också mina åtta timmar på natten. Sen på eftermiddagen började helvetet igen. Min man bokade tid på vårdcentralen, följde med mig dit och sa "nu MÅSTE ni göra någonting, det här funkar inte längre" Läkaren skrev remiss till CT/skiktröntgen. "den finaste metod vi har, för att "utesluta" något elakartat. Doktorn skulle ringa mig den 27 juli 2011, "då är det mycket möjligt att du redan har varit på CT:n" sa han. Förväntade mig att den skulle vara normal. CT var jag på den 22 juli. Den 25 juli 2011 började jag jobba igen efter semestern. Ont ont ont... På förmiddagen samma dag så ringde de från vårdcentralen och ville att jag skulle komma samma dag klockan halv fyra. Hjälp, nu har de hittat något tänkte jag. Min man blev också orolig, och hur jag fixade att jobba resten av dagen det vet jag inte. Tusen tankar flög genom huvudet. Fortsättning följer...