Undersökning med magnetkamera

När jag var på CT-PET undersökningen så var jag lite orolig att det skulle kännas "trångt" i tunneln. Hon som tog hand om mig sa dock att det inte brukar vara några problem. Det är två tunnlar med brett mellanrum, och det är dessutom rymliga tunnlar, "magnetkameran är mycket värre, om du har gjort en sån undersökning" sa hon. Nej, det hade jag ju inte, men jag skulle... Min läkare på vårdcentralen skrev ut Sobril, jag skulle prova under helgen innan magnetkameraundersökningen. Först en tablett (tror en tablett var på 10 mg) och se om den gav effekt, annars skulle jag testa med två. En tablett kände jag inte av över huvud taget. Två tabletter kändes lite. På dagen inför MR tog jag tre tabletter, dvs 30 mg, och blev lagom lullig inför undersökningen. Jag fick välja musik att ha i hörselkåporna, först tänkte jag strunta i det, men de tyckte att jag skulle välja något så det blev lugn musik. Iklädd trosor och vit rock klev jag lagom lullig upp på britsen. I med öronproppar och ovanpå det hörselkåpor. Nål i armen till kontrastvätska. Sen blundade jag. Tittade inte upp en enda gång. Det dukade och tutade, musiken kunde man ha struntat i. "andas in, andas ut, håll andan", in med kontrast. Åkte fram och tillbaka, det tutade och dunkade, fragment av lugn musik mellan andningsuppmaningarna, tutandet och dunkandet. Väldigt surrealistiskt, konstigt, skrämmande. Undersökningen gick bra. Jättehungrig när vi körde därifrån. Stannade och köpte kebab och åkte för att hämta sonen hos svärföräldrarna. Detta var förresten i augusti 2011. Mitt i kebabätandet kom värsta trötthetsanfallet. Reste mig upp och stapplade in till svärmors säng där jag stöp som en klubbad oxe. Skönt att detta var över...