Jaha, efter mycket övervägande har jag då startat en BLOGG. Hjälp, huuuu vad/hur ska jag skriva. Har ju så mycket att skriva av mig om, och det är minst sagt lite "krångligt" nu, därav namnet. Krångelmamman - ja jag är ju mamma, till stora tjejen F som är 17, och "lillfisen/grabben" E som snart fyller 10. Jag är snart 45 och är gift med M, min stora kärlek sedan 1989.
Krångligt har jag det på så sätt att jag inte är riktigt frisk. Jag har sökt läkarvård för mina besvär sedan sommaren 2010, och ja, jag tycker faktiskt att detta är JÄVLIGT krångligt rent ut sagt.
Jag har alltid varit så "duktig", varit alla till lags, snäll, inte gjort mycket väsen av mig, alltid på något sätt känt mig "sämre" än alla andra. Fastän jag förmodligen vet och kan ganska mycket så har jag aldrig framhållt mig själv, hejat på mig själv, tagit för mig liksom. "Sen" ska jag, "sen", efter jag har städat, tvättat, handlat, fixat mat, hjälpt till med läxor, nattat, städat lite till, betalt räkningar, skottat snö, rensat ogräs - ja, you name it, efter att alla andras behov är tillgodosedda DÅ ska jag. Ja då ska jag vad då? Vad tycker jag om att göra? Vad har jag för fritidsintressen? Till slut vet man ju inte vad man vill, och man degraderas till en slags servicestation - som jag läste i en insändare, ett vidöppet skåp där resten av familjen och andra bara sliter ut det de behöver i form av tjänster. Snacka om att jag har haft många bollar i luften och halvt stressat ihjäl mig.
Jag har gjort extrabetalningar på mitt studielån och tänkt att SEN när studielånet är betalt, DÅ ska jag, ja vad då? Kanske gå på ansiktsbehandlingar, läsa italienska, shoppa mer, hmmm ja göra roliga saker.
Mitt studielån blev jag av med i november 2011, men inte farao har det varit så himla ballt, kul och spännande.
Nåväl, i juni 2010 hade jag gått ner 13 kg på ett år genom att lägga om kosten till GI. Det var som att gå på kurs med sig själv, blev en mästare på att hålla koll på sockerhalter!
Dessutom tränade jag ganska tufft, flera gånger i veckan på trappmaskin, 40 min på level 12.
Kände mig sååååå stark och frisk.
MEN den 14 juli ändrades allt, och nu började det krångliga.
Vi åkte på bilsemester i Europa, och första natten, i en liten by i Österrike, på kvällen, så kände jag en konstig stickande känsla i underlivet. Trodde jag hade fått en svampinfektion, men det kändes ändå inte riktigt som det. Dessutom åt jag ju strikt GI, utan snabba kolhydrater, så jag fick inte ihop det riktigt.
Nåväl, vi semestrade i två veckor och det stack och brände heeeela tiden.
När jag kom hem köpte jag Canesten på Apoteket, men det hjälpte inte.
Min gynläkare var på semester, och de 4-5 andra kliniker jag ringde till, de tog antingen inte mot nya patienter, eller så kunde jag få en tid i DECEMBER!
Semestern tog slut, började jobba. Det stack, pirrade och kittlade i underlivet, vad farao var detta? Infektion? Måste ju få hjälp. Ringde KK, och fick beskedet där också att det finns inga tider, men förresten, vi har en distriktsläkare här på praktik, han tar mot patienter och han har ett återbud i dag. Välkommen. Wow, nu skulle jag få hjälp ( tänk om jag hade vetat då, hur det skulle bli....brrr). Fick träffa dansk, manlig läkare som sa "bakteriell vaginos", antibiotika (Flagyl) och Flukonazol mot evt svamp som kunde uppkomma av antibiotikan. NU skulle jag bli frisk!!
Inte fasiken hjälpte det.
Sticker, bränner i underlivet, kommer och går.
Ringer till KK igen, hjäääälp mig.
Får tid hos kvinnlig läkare som undersöker mig och berättar att allt ser så fint ut. Tycker att jag ska gå hem och "inte hålla på så mycket med mitt underliv, ibland kan det bli för mycket". Jag som är klok och välutbildad, bara använder bomullstrosor, faktiskt har en hel del kunskap om kroppen, aldrig har haft sådana här bekymmer, och VET att någonting är FEL, jag sitter här och tittar på doktorn som lägger huvudet på sned och säger med medlidande röst att "ibland kan det bli för mycket, du får naturligtvis komma hit igen om besvären fortsätter".
Nu har jag faktiskt lite skrivkramp, ligger i sängen med min iPhone och skriver, jag hoppas det funkar här i cybervärlden och att jag inte laddat in en massa stavfel.
Fortsättning följer, godnatt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar