onsdag 29 februari 2012
Fortsatta problem, hårmineralanalys och fler läkarbesök
Okej, besöket på KK hos den kvinnliga läkaren ledde inte mycket mer än att jag åkte hem med mina besvär. Nu hade dock min ordinarie gynläkare kommit åter från sin semester så jag lyckades få en akuttid hos honom. Han undersökte mig och sa "det ser ut som svamp". Två doser Flukonazol som skulle tas med några dagars mellanrum, samt en antisvampsalva. Guess what - det hjälpte INTE. Ringer min husläkare och ber om en remiss till "vulvamottagningen" som finns i stadens stora sjukhus. En specialistmottagning för "sjukdomar i de yttre könsorganen. Där om någonstans måste man ju få hjälp! Remiss skrevs, och efter några veckor fick jag tid. Träffade en dansk läkare som undersökte mig och som sa de välbekanta orden "det ser så fint ut, ingen retning, inga konstigheter". Du får komma tillbaka om det blir värre. "ja men det sticker och håller på hela tiden" sa jag. Men eftersom han inte upptäckte något fel så var det bara att loma iväg hem utan hjälp. Åter till min ordinarie gynläkare, denna gång skrev han ut en kortisonsalva som skulle smörjas på två gånger om dagen tills besvären försvunnit, plus en vecka till. Jag smörjde och smörjde, men det blev inte bra, snarare ännu värre. Nu började det sticka runt äggstockarna också, åter till min ordinarie gynläkare som denna gång även undersökte med vaginalt ultraljud. "jag ser dina äggstockar" sa han, sen lade han till "jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa dig". Men vart ska jag då vända mig? Till hälsokosten? Gjorde en hårmineral-analys, skickade en hårtuss till USA, kostade 1200 spänn. Köpte kosttillskott för 4800 kr, hårmineralanalysen visade att jag hade uran och kvicksilver i kroppen. Skickade efter ett test på internet/scandlab för "vaginosisprofile", det kostade också runt tusenlappen. Tog prover på mig själv med provtagningspinne som skickades till England för analys, tänkte att NU får jag nog svar på vad som har drabbat mig - en ovanlig bakterie tänkte jag. Men så var icke fallet, negativt resultat, bara mjölksyrebakterier, och det är ju BRA! Inte hjälpte kosttillskotten heller. Ringde en ny gynekolog (kvinnlig som skulle vara bra) i januari 2011, fick tid i maj. Var på väg att åka in akut flera gånger till KK, ja jag ringde faktiskt för det kändes som jag inte orkade stå ut till maj. Fick till svar att "det är mycket bättre att du står ut tills du har tid hos den andra gynekologen, "här får du bara träffa olika läkare varje gång". Det stack och värkte i underlivet och i "mensvärksområdet", aldrig på morgonen, det smög sig på under dagen för att vara som värst eftermiddag och kväll. Vissa kvällar låg jag helt däckad i soffan, utan att orka lyfta på armar och ben, utan att orka prata, bara sluddrade. Så kom äntligen den dag då jag skulle få träffa den nya gynekologen. Min man följde med mig, och jag förklarade hur eländigt jag hade det. Hon undersökte mig, och tra la la, inga konstigheter. Hon skulle klura lite och prata med sina kollegor, sen skulle vi träffas igen. Fortsättning följer...
tisdag 28 februari 2012
Börja blogga
Jaha, efter mycket övervägande har jag då startat en BLOGG. Hjälp, huuuu vad/hur ska jag skriva. Har ju så mycket att skriva av mig om, och det är minst sagt lite "krångligt" nu, därav namnet. Krångelmamman - ja jag är ju mamma, till stora tjejen F som är 17, och "lillfisen/grabben" E som snart fyller 10. Jag är snart 45 och är gift med M, min stora kärlek sedan 1989.
Krångligt har jag det på så sätt att jag inte är riktigt frisk. Jag har sökt läkarvård för mina besvär sedan sommaren 2010, och ja, jag tycker faktiskt att detta är JÄVLIGT krångligt rent ut sagt.
Jag har alltid varit så "duktig", varit alla till lags, snäll, inte gjort mycket väsen av mig, alltid på något sätt känt mig "sämre" än alla andra. Fastän jag förmodligen vet och kan ganska mycket så har jag aldrig framhållt mig själv, hejat på mig själv, tagit för mig liksom. "Sen" ska jag, "sen", efter jag har städat, tvättat, handlat, fixat mat, hjälpt till med läxor, nattat, städat lite till, betalt räkningar, skottat snö, rensat ogräs - ja, you name it, efter att alla andras behov är tillgodosedda DÅ ska jag. Ja då ska jag vad då? Vad tycker jag om att göra? Vad har jag för fritidsintressen? Till slut vet man ju inte vad man vill, och man degraderas till en slags servicestation - som jag läste i en insändare, ett vidöppet skåp där resten av familjen och andra bara sliter ut det de behöver i form av tjänster. Snacka om att jag har haft många bollar i luften och halvt stressat ihjäl mig.
Jag har gjort extrabetalningar på mitt studielån och tänkt att SEN när studielånet är betalt, DÅ ska jag, ja vad då? Kanske gå på ansiktsbehandlingar, läsa italienska, shoppa mer, hmmm ja göra roliga saker.
Mitt studielån blev jag av med i november 2011, men inte farao har det varit så himla ballt, kul och spännande.
Nåväl, i juni 2010 hade jag gått ner 13 kg på ett år genom att lägga om kosten till GI. Det var som att gå på kurs med sig själv, blev en mästare på att hålla koll på sockerhalter!
Dessutom tränade jag ganska tufft, flera gånger i veckan på trappmaskin, 40 min på level 12.
Kände mig sååååå stark och frisk.
MEN den 14 juli ändrades allt, och nu började det krångliga.
Vi åkte på bilsemester i Europa, och första natten, i en liten by i Österrike, på kvällen, så kände jag en konstig stickande känsla i underlivet. Trodde jag hade fått en svampinfektion, men det kändes ändå inte riktigt som det. Dessutom åt jag ju strikt GI, utan snabba kolhydrater, så jag fick inte ihop det riktigt.
Nåväl, vi semestrade i två veckor och det stack och brände heeeela tiden.
När jag kom hem köpte jag Canesten på Apoteket, men det hjälpte inte.
Min gynläkare var på semester, och de 4-5 andra kliniker jag ringde till, de tog antingen inte mot nya patienter, eller så kunde jag få en tid i DECEMBER!
Semestern tog slut, började jobba. Det stack, pirrade och kittlade i underlivet, vad farao var detta? Infektion? Måste ju få hjälp. Ringde KK, och fick beskedet där också att det finns inga tider, men förresten, vi har en distriktsläkare här på praktik, han tar mot patienter och han har ett återbud i dag. Välkommen. Wow, nu skulle jag få hjälp ( tänk om jag hade vetat då, hur det skulle bli....brrr). Fick träffa dansk, manlig läkare som sa "bakteriell vaginos", antibiotika (Flagyl) och Flukonazol mot evt svamp som kunde uppkomma av antibiotikan. NU skulle jag bli frisk!!
Inte fasiken hjälpte det.
Sticker, bränner i underlivet, kommer och går.
Ringer till KK igen, hjäääälp mig.
Får tid hos kvinnlig läkare som undersöker mig och berättar att allt ser så fint ut. Tycker att jag ska gå hem och "inte hålla på så mycket med mitt underliv, ibland kan det bli för mycket". Jag som är klok och välutbildad, bara använder bomullstrosor, faktiskt har en hel del kunskap om kroppen, aldrig har haft sådana här bekymmer, och VET att någonting är FEL, jag sitter här och tittar på doktorn som lägger huvudet på sned och säger med medlidande röst att "ibland kan det bli för mycket, du får naturligtvis komma hit igen om besvären fortsätter".
Nu har jag faktiskt lite skrivkramp, ligger i sängen med min iPhone och skriver, jag hoppas det funkar här i cybervärlden och att jag inte laddat in en massa stavfel.
Fortsättning följer, godnatt <3
Krångligt har jag det på så sätt att jag inte är riktigt frisk. Jag har sökt läkarvård för mina besvär sedan sommaren 2010, och ja, jag tycker faktiskt att detta är JÄVLIGT krångligt rent ut sagt.
Jag har alltid varit så "duktig", varit alla till lags, snäll, inte gjort mycket väsen av mig, alltid på något sätt känt mig "sämre" än alla andra. Fastän jag förmodligen vet och kan ganska mycket så har jag aldrig framhållt mig själv, hejat på mig själv, tagit för mig liksom. "Sen" ska jag, "sen", efter jag har städat, tvättat, handlat, fixat mat, hjälpt till med läxor, nattat, städat lite till, betalt räkningar, skottat snö, rensat ogräs - ja, you name it, efter att alla andras behov är tillgodosedda DÅ ska jag. Ja då ska jag vad då? Vad tycker jag om att göra? Vad har jag för fritidsintressen? Till slut vet man ju inte vad man vill, och man degraderas till en slags servicestation - som jag läste i en insändare, ett vidöppet skåp där resten av familjen och andra bara sliter ut det de behöver i form av tjänster. Snacka om att jag har haft många bollar i luften och halvt stressat ihjäl mig.
Jag har gjort extrabetalningar på mitt studielån och tänkt att SEN när studielånet är betalt, DÅ ska jag, ja vad då? Kanske gå på ansiktsbehandlingar, läsa italienska, shoppa mer, hmmm ja göra roliga saker.
Mitt studielån blev jag av med i november 2011, men inte farao har det varit så himla ballt, kul och spännande.
Nåväl, i juni 2010 hade jag gått ner 13 kg på ett år genom att lägga om kosten till GI. Det var som att gå på kurs med sig själv, blev en mästare på att hålla koll på sockerhalter!
Dessutom tränade jag ganska tufft, flera gånger i veckan på trappmaskin, 40 min på level 12.
Kände mig sååååå stark och frisk.
MEN den 14 juli ändrades allt, och nu började det krångliga.
Vi åkte på bilsemester i Europa, och första natten, i en liten by i Österrike, på kvällen, så kände jag en konstig stickande känsla i underlivet. Trodde jag hade fått en svampinfektion, men det kändes ändå inte riktigt som det. Dessutom åt jag ju strikt GI, utan snabba kolhydrater, så jag fick inte ihop det riktigt.
Nåväl, vi semestrade i två veckor och det stack och brände heeeela tiden.
När jag kom hem köpte jag Canesten på Apoteket, men det hjälpte inte.
Min gynläkare var på semester, och de 4-5 andra kliniker jag ringde till, de tog antingen inte mot nya patienter, eller så kunde jag få en tid i DECEMBER!
Semestern tog slut, började jobba. Det stack, pirrade och kittlade i underlivet, vad farao var detta? Infektion? Måste ju få hjälp. Ringde KK, och fick beskedet där också att det finns inga tider, men förresten, vi har en distriktsläkare här på praktik, han tar mot patienter och han har ett återbud i dag. Välkommen. Wow, nu skulle jag få hjälp ( tänk om jag hade vetat då, hur det skulle bli....brrr). Fick träffa dansk, manlig läkare som sa "bakteriell vaginos", antibiotika (Flagyl) och Flukonazol mot evt svamp som kunde uppkomma av antibiotikan. NU skulle jag bli frisk!!
Inte fasiken hjälpte det.
Sticker, bränner i underlivet, kommer och går.
Ringer till KK igen, hjäääälp mig.
Får tid hos kvinnlig läkare som undersöker mig och berättar att allt ser så fint ut. Tycker att jag ska gå hem och "inte hålla på så mycket med mitt underliv, ibland kan det bli för mycket". Jag som är klok och välutbildad, bara använder bomullstrosor, faktiskt har en hel del kunskap om kroppen, aldrig har haft sådana här bekymmer, och VET att någonting är FEL, jag sitter här och tittar på doktorn som lägger huvudet på sned och säger med medlidande röst att "ibland kan det bli för mycket, du får naturligtvis komma hit igen om besvären fortsätter".
Nu har jag faktiskt lite skrivkramp, ligger i sängen med min iPhone och skriver, jag hoppas det funkar här i cybervärlden och att jag inte laddat in en massa stavfel.
Fortsättning följer, godnatt <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)